
Dagens festivaltelegram. Jag hostade fram ett ja-skrik i väntan på bussen. Yuksek till Hultsfred. Han jag mest av allt vill se just nu. Det svider fortfarande att han ställde in på Arvika i somras. Börjar överväga mitt no-no till festivalen. Åh va jobbigt det börjar bli.



Johnossi öppnar med Bobby. Och sen är partyt med smärtan igång. Det är fjärde gången jag ser Johnossi, men man blir allt annat än less. John och Ossi ger allt, och det är tryck i varenda minut. 18 karat gold har fortfarande det bästa och snyggaste introt någonsin. Det är så fint att känna att man vet att man får kvalité när de spelar. Det är bara synd att publiken har en påle uppstoppad i arslet. 
Efter låtar som Kort biografi med litet testamente och Fanfanfan sprudlade inspirationen i folkhavet, och jag gick sedan hem och skrev låtar.

