Antecknar från ett väntrum

En fantastisk syn, och får man inte fotografera, får man anteckna. Och jag drömmer om göra ett reportage om allt. En dag.

På ett sjukhus i London, i en korridor. En gammal vithårig man i glasögon, troligen runt 70-80, sitter vid en informationsdisk. Tunn men stark.
Han ensam vid ett enkelt litet bord, bakom sig hämtar folk ut medicin.
Han har en vit skjorta med blå ränder, som är som små att de knappt syns. Gråa byxor, svart bälte med metallspänne, svarta sockar och ljusbruna flätade lågskor. Silverklocka, och guldring på vänsterhand.
En ljust ljust gråvit jacka, med en hint av beige, hänger på stolsryggen, på en sådan stol som går att gunga bak med ryggen om man vill.
Runt halsen hänger en informationsbricka i ett rött tygband. En hörapparat syns i höger öra.
På bordet framför sig har han en grön plastmapp samt en blåvit stiftpenna.
En vit plastskylt står längst ut på bordet, och vilar på en träram. Svarta versaler bokstaverar INFORMATION DESK.
Besökare efter besökare kommer fram, nonstop, och frågar efter vägbeskrivningar runt sjukhuset. Efter en stund kommer några ur personalen och pratar med honom, bredvid står en gammal dam med samma informationsbricka runt halsen. Alla ler stort.
Arbetet fortsätter, han sitter lugn, vilar huvudet i händerna, och strålar upp när någon kommer fram. Besökarna gör likadant.